Äntligen möjlighet till ny regering!

Det har varit en knölig färd från valdagen till nuet. De mest skiftande förslag till statsminister och regering har testats. Efter allt tuggande om vem som kunde föreslås som statsminister och förhandlingar om möjligt program för de fyra partier som kunde tänkas samverka om ett handlingsprogram blev nygamle statsminister Stefan Löfven tolererad som möjlig statsminister i den regering som nu kan komma att bildas. Under stort grymtande från såväl högerpartierna som yttersta vänstern. Äntligen kan vi se fram mot realiserandet av en mittenregering där socialdemokrater och miljöpartister i stora och viktiga frågor kan stödja sitt handlande på också centerpartister och liberaler.

Så långt har man äntligen kommit. Nu är det dags att etablera den regering som ska se till att agera och förverkliga den målsättning som socialdemokrater, liberaler och centerpartister förhandlat om och satt på pränt. Att komma överens om den liberalisering som partierna enats om i de förberedande förhandlingarna. Det borde inte vara något större problem. Liberalerna har från tid till tid alltid bekänt sig till liberalismens principer. Socialdemokraterna har sin attityd som regel haft tendenser till socialliberalism. Hos dagens ledande centerpartister är i debatten liberalismen det viktigaste rättesnöret för verksamheten. Det verkar ibland som den tidigare socialliberalismen har fått stryka på foten för den mera renodlade marknadsliberalismen. Det tycker skrivaren av dessa rader är en alltför långtgående anpassning som inte förenar liberal
målsättning med en social grundsyn, något som centerpartiet alltid haft och värnat om.

Ett rättvisepatos är också viktigt att behållas och utvecklas. I fyrpartisamlingen är det viktigt att centerpartiet i sådana frågor är drivande och klargörande. Det finns inget annat parti som med styrka och konsekvens bryr sig tillräckligt om så viktiga frågor. Som exempel kan nämnas glesbygdsmänniskor och äldre personer. Ensamma människor som inte längre orkar eller kan driva rättvisefrågor. Kvinnor och barn som kan känna att de inte är bortglömda eller nonchalerade, Här finns mycket att göra för ett socialliberalt parti som centerpartiet.

Karl-Olof Andersson

Det händer när det händer

Det är viktigt att det händer. Minns att jag i ungdomstiden tyckte att det tog alldeles för lång tid innan de viktiga saker jag väntade på verkligen hände. Det tog så lång tid innan besluten kom i Tvååkers Fullmäktigeförsamling. Allt skulle utredas och prövas innan besluten kom och det vi tyckte var så viktigt  kunde beslutas och besluten kunde genomföras.

Det var bra med demokrati, det var viktigt att allt var väl berett innan besluten kom. Vi skulle inte slarva genom någonting, vi skulle veta vad vi gav oss in på. Vi skulle veta vad besluten kostade att genomföra, hur mycket det kostade att bygga till Övrevi idrottsplats lika väl som en ny skola i Sibbarp eller ett äldreboende vid Sannavägen. Men det gällde  att komma igång med att realisera projekten när allt var genomtänkt och utrett. Väntan fick inte bli alltför lång på det goda när varje projekt var väl berett och det var så angeläget att verkligen komma till start.

I dagens politiska värld väntar vi på att rikspolitikerna ska bli färdiga att börja regera. Komma fram till ett beslut om hur samarbetet ska fungera på regeringsnivån. Komma fram till en uttalad målsättning hur det ska se ut den närmaste tiden. Tala klarspråk  om hur de viktigaste frågorna ska  skötas och av vilka personligheter. Det är barnsligt att olika kontrahenter uttalar som villkor för samverkan mellan olika partier att   jag ska ha de viktigaste posten i en regering. Annars blir mitt parti inte med i samverkan.

Det är även helt förödande om ett parti går in och markerar sitt avståndstagande om inte det i regeringens målsättning slås fast att  människor med utländsk härstamning ska hållas kort och på olika sätt straffas för att de inte är tillräckligt svenska… 
Hur i all sin dar kan en upplyst politiker ha sådana utgångspunkter i sitt agerande?

Det måste slås fast, att varje människa har sitt okränkbara egenvärde oavsett härstamning!  Uttala det och kom till skott! Det är dags att det händer något i regeringsfrågan!

Tankar juletid,

Så har det plötsligt blivit jul! Nästan alltså. Veckan före jul är ofta lite knölig”, Jag ställer så många besvärliga frågor till mig själv. Hur ska jag göra med julklapparna i år? `Ska jag köpa en till varje barn och barnbarn De två barnbarnsbarnen då. Kanske är det just de som är mest glada för en julklapp
nästan oavsett vad det är. Det är svårt att göra rätt och få alla på gott humör.

Bakom datorskärmen hänger ett fotografi av Våra förtjusande barnbarn. Kisande med sina blå ögon , leende med öppen mun, rosett i håret, Vacker klädsel i en varm , röd färgton .Hela bilden lyser av tillfredställelse och trygghet. Jag tänker a just sådan skall alla barns tillvaro vara. I någon liten mån har jag varit med som levande trygghetsfaktor för det barnet i gången tid. so. På väg för hennes två bröder . Den äldste av dem, Hugo är så medvetet storebror , på väg in i de spännande tonåren. Mellanbrodern har haft det lite jobbigare i sin tid Men han är så intelligent och känslig och känslig och har rätt små avstånd mellan glädje och förtvivlan. Hans mamma och pappa och hans morfar och mormor har betytt och betyder mycket för hans trygghet och utveckling ! Det har värmt mitt gamla hjärta att se och känna det. Mest på avstånd.

Min hustru och jag begåvades med fem barn. Vi startade som mycket unga Vår förälskelse var häftig och het . Ingegerd var bara sjutton år när vi gifte oss, jag var tjugoett. På äldre dar har jag bett både Ingegerd och de två äldsta barnen om ursäkt för det tidiga faderskapet och moderskapet. Samtidigt som vi i vår samvaro ville bevisa att åldern på föräldrarna inte inte betyder så mycket som kärleken , känslan och lusten att göra det bästa i de omständigheter som vi själva satt oss i,

Min fru Ingegerd och jag fick leva tills ungefär sextio år. Den förbannade cancern tog Ingegerds liv på hennes sjuttiofemte år. Jag har fått leva hela nittio år. Jag vill tacka livet Tack mina närmaste för alt de gett mig av värme och glädjeämnen Alla goda människor jag mött och som lyst som pärlor i min tillvaro. Måtte vi begripa, att vi har en jord och goda människor och demokratiska system att ta till vara och vara rädda om!

I förväntans tider

Der är alldeles tydligt att vintern är på gång. När vi kortvarigt går utomhus märker vi. att luften är lite svalare än den var i förra veckan .Inte iskall men svalare än tidigare i höst. En och annan snöflinga flyger i den lätta vinden. Jag tänker som Mays mamma gjorde enligt vad May har berättat när de flesta människorna talade om hur de väntade på snön. ” Jag saknar ingen snö.” Sa Gunhild , Jag är glad det är barmark, tids nog kommer snön. Det blir slirigt och svårt att cykla. Det blir spårigt och ojämnt där bilar och traktorer kört .
Snön lyser upp landskapet nå länge den är vit och vacker. Men den är vackrast att se på om man kan sitta inne i en lagom värme inomhus och se på den snöiga världen utanför. Den ger barnen möjligheter att trampa king i, vid lämplig värme
bygga snögubbar och -gummor av. Kanske forma hus av rulla lagom hårda snöbollar av och ordna snöbollskrig av. Ett relativt vänligt låtsaskrig med, inte alltför hårda bollar .Krig skulle aldrig vara hårdare och elakare än så. Det borde den vuxna delen av mänskligheten förstå. De som i dag gör allt för att ha makt och Tar till vilka medel som helst för att erhålla makt och behålla den. Hur i all sin dag ska vi bära oss åt för att få människor i allmänhet och politiker i synnerhet att begripa det?

Nu går vi i förväntans tider. Det lackar mot jul. Julens högtid är ju förväntans tid. Julklappar ska enligt tradition Vara en glädjens och kärlekens högtid. Av gammal vana ropar vi God Jul till alla vi möter och träffar så här års. Det vore bra om vi verkligen menade det också . Om vi i stort som smått kunde nedverka till att vi alla kunde uppleva en god och kärleksfull jul. Några vänliga och varma ord kan betyda mycket för oss. Goda gärningar behöver inte vara så mäktiga. Det kan vara enkla saker som vi för mot varandra i vänskaplig atmosfär. När jag ser villbaka på mitt långa liv finns det så många goda människor jag mött och som med sina ord och handlingar betytt så mycket i mitt liv .Det gnager i mig att jag kanske inte givit tillräckligt till dem. Tänk om jag kunde göra något tillbaka till dem. Lysa upp tillvaron sprida värme och glädje till dem , visa hur mycket de betytt och betyder för mig. En del kan jag inte möta, det är för sent. Men alla ni som lever och är: Tag emot min tacksamhet för allt ni var och är! Förlåt att det dröjde så länge och inte daglgn blir av!

Det kunde varit värre.

Rubriken har jag använt många gånger. Inte visste jag att Bang långt före min aktiva skrivartid använde en i sina kåserier. Det var ett slags suck över alla elände jag upplevde. På det nationella planet, regionalt under min tid som aktiv landstingspolitiker i den spännande tiden när vi tog över den tidigare av rikspolitikerna skötta ansvaret för vad som då kallades sinnessjukvården och nästan samtidigt lämnade över en del av omsorger inom närsjukvården till kommunerna. För Hallands del gällde det omtänkande och nya investeringar både i personal och när det gällde byggnader.
Vi byggde Varbergs nya sjukhus, vi byggde om när det gällde sjukhuset i Halmstad för att ta ett par exempel, vi gjorde förändringar när det gällde funktionerna i både Kungsbacka och Falkenberg och satsade också på alla bårdcentralers verksamhet. Hela tiden gällde det att förena närhet och god service med en hanterbar ekonomi .
Under några spännande år valdes jag till att vara ordförande i landstingets förvaltningsutskott . Det innebar, om man jämförde med kommunerna att jag hade en post som motsvarade ordförandeskapet i kommunstyrelsen.. Numera oftast ett så kallat kommunalråd. Följaktligen blev jag Hallands landstings första landstingsråd. Den andre heltidsengagerade förtroendevalde var var sjukvårdsstyrelsens ordförande socialdemokraten Yngve Bengtsson från Torup.

Ofta besvarade jag frågor om hur det var att vara så engagerad i landstinget med orden :Det kunde varit värre. Jag trivdes med den roll allmänheten hade givit mig med orden ” : Det kunder varit värre.” I verkligheten trivdes jag bra med de funktioner som landstingsrådsrådsposten innebar. Det var bra med den nära kontakten med tjänstemannasidan i landstingskansliet i beredningen av
v1ktiga frågor inför besluten i landstingsstyrelsen eller landstingsmötena.
Det var bra att kunna läsa in sig på viktiga frågor i tid och kunna berätta för tingets ledamöter vad som var på gång. varför vi skulle besluta på ett visst sätt och om de konsekvenser våra beslut skulle få..

Ett annat område som jag hade engagerat mig i var informationen till allmänheten om vad som var på gång. Kontakten med media i alla dess former, tidningar, radio och TV. Jag hade under flera år haft att göra med sådant när jag var engagerad i olika tidningar och tidskrifter. kåserade ibland i Hallands Nyheter, var ansvarig för en tidskrift som hette ”Hem på Landet ”
Svarade under några år för tidskriften Halländska Lantmannatidningen tillsammans med agronomen och författaren Åke Gullander.
Under ett par år engagerades jag till redaktionen för Laholms Tidning. Där lärde redaktionen känna mig inte bara som ledarskribent utan ock så för just uttrycket ” Det kunde varit värre. När jag skulle sluta det redaktionella uppdraget och gått en avskedsrunda med redaktionens journalister och tackade för tid som varit och önskade god fortsättning passade ett par journalister på att Fixa en helsida med mitt porträtt och texten: Karl- Olof Andersson lämnar Laholms tidning. ” Det kunde varit värre! ”
Välfunnet slag i ansiktet på mig .Jag skrattade gott åt texten och bilden.

Nu kan det inte vara värre för den lilla tidningen. Det känns lute bittert att det nu är definitivt slut med Laholms Tidning! De goda ambitionerna för en liten lokal tidning för södra Halland har fått ett tungt slut! Det kunde
knappast vara värre!

Noterat i flykten.

Detta förunderliga år har väderleken plötsligt anpassat sig till höst. Med friska vindar, kyliga nätter, mognande frukter och växlande molnighet i en färgskala från glänsande gult till mörknande grått.

Vi hade en sommar som var intill outhärdlighet torr och varm. I vart fall upplevde jag den så. Min hud är känslig för allt för mycket sol. Fick för ett par månader sedan diagnosen hudcancer av en hudläkare. Inte en cancer av det aggressivare slaget men ändå krävande borttagning av några delar hud från ryggen, dels med kirurgi och dels genom frysning. Allt åtgärdades rejält och med finess av personal knutna till Varbergs sjukhus. Det är bra när det finns
kompetent personal på nära håll och man slipper att endera fara iväg långa vägar, bli inlagd i flera dagar eller vänta lång tid på att få problemen åtgärdade.
Det är ju så mycket som kan hända oss människor. Min kompis och sambo May
och jag tillhör ju gruppen äldreäldre. Vi brukar säga att det går an att tillhöra en äldregrupp och man får ha hygglig hälsa. Det kommer ofta både det ena och det andra när åren går. Då är det viktigt både att ha ättlingar som kan hjälpa till när det behövs och att det finns en väl fungerande omsorg och vård inom rimliga avstånd. Frågan är om de nyligen valda företrädarna för oss förstår vikten av dessa önskemål från oss äldre och är beredda att lägga tyngd och konsekvens i sitt politiska arbete för att på ett bra sätt i sitt handlande konstruktivt och med kraft se till att dessa viktiga önskemål ska uppfyllas.

Det är naturligtvis viktigt att ett rejält förebyggande arbete i hälsofrågor ständigt äger rum. Att bevara friskhet och god hälsa i alla åldrar är av stor vikt. I det arbetet är det viktigt att såväl unga som medelålders och äldre stimuleras till aktiviteter och inte låses till ett stillasittande i skola, i arbetsliv eller äldreboende. Med god vilja och kreativitet går det att forma aktiviteter för ala åldrar.

Minnen av människor.
——————–
För den som haft förmånen att leva ett långt liv i olika miljöer finns det många minnen att ta till vara. Många människor har gjort djupa intryck på mig och medverkat till ett rikt liv för mig. En del av alla dessa människor har jag kunnat nå medan de varit i livet och kunnat uttrycka något av min uppskattning till dem. Andra har gått över gränsen till dödens rike och jag har ångrat att jag inte i tid uttryckt min beundran för dem och min kärlek till dem medan de ännu var i livet. Det är så lätt att man glömmer sådant eller skjuter på det till senare. Och detta senare har en obehaglig förmåga att komma bort bland allt som måste göras i vårt dagliga livspussel och till slut drunkna i det stora havet av det som borde gjorts men inte blev av.
Förlåt alla goda medmänniskor För alla de goda och varma ord jag borde sagt er men som inte alltid blev sagda i tid!
Tänkte i sådana banor när jag såg en dödsannons över Helny Cronqvist. Henne träffade jag i jobbet på centerpartiets och SLU:s länsexpedition i Falkenberg.
Helny var sekreterare där, jag var ombudsman för SLU:s Ungdomsförbund. Helny tyckte inte om mitt sätt att skriva cirkulär till alla våra avdelningar. Det var lite för hurtfriskt tyckte hon. ”Så brukar vi inte skriva”, sa hon. Men jag framhärdade. Det är min stil…
Hon blev nästan lite ledsen för det svaret. Men vi blev vänner ändå. Jag beundrade henne för hennes flit och lojalitet mot det parti hon jobbade åt.
Och hennes tålamod mot den sjukdom som på äldre dar hämmade hennes rörlighet.
En person som jag högaktade och som för inte så längesedan lämnade det jordiska var Yngvar Olsson. Han tog över verkställande direktörfunktionen för Hallands Lantmän som senare åren var i kompanjonskap med Blekinge Lantmän. Yngvar hade gått den långa vägen inom föreningen och var alltid lugn och saklig i sitt agerande.
Jag minns den fruktansvärda vinterdag när familjens son förlorades i en trafikolycka på väg från Mellansverige hem till Falkenberg. Vad allt vissa av oss människor får utstå i livet,
Måtte godheten alltid komma oss till tröst mitt i all djävulskap som vi möter i våra liv. Måtte vi i våra egna liv vara medmänniskor och gå till kamp mot alla gastande motmänniskor!

Från en som haft förmånen att leva ett långt liv
______________________.
——————-

En morgon i sköna maj.

Vårmånaden maj kan vara mycket skön. Den här våren har väderleken varit varierande .Det tog tid innan vädergudarna bestämde sig för att det skulle vara vår. Starten var långsam och ganska kylig. Det har tagit tid för träden att bli gröna .Utanför mitt fönster står de planterade parklindarna ännu kala och spretar med sina nakna kvistar. Vid vissa av lindarna lyser buketter av planterade lökväxter i lysande gula färger. Den täta gräsmatta har fått en frisk, vårlig nyans. Tenderar att bli klippt lite för sent. Den automatiska gräsklipparen far runt i obegripliga stråk som ger intryck a obeslutsamhet. ett stråk hit, ett anat dit . Resultatet blir ett ojämnt mönster med fläckar av längre gräs här och kortare jack där. I de delar av gräsmattan som kommunen sköter med sina stora, tunga maskiner bir det efter varje klippning mera likartat.
Det här långsamma vårliga kommande ger oss tid att se. Det är inte alla vårar som det är så. Ibland kommer värmen på en gång. Efter någon tveksam temperaturförändring blir det plötsligt nästan sommarvarmt. Lövträden blir plötsligt gröna, vårens blommor slår ut.
Men plötsligt avbröts det långsamma vårbeteendet av en intensiv och för tidig sommar. Varje dygn hade somriga temperaturer. Varje natt hade behagliga temperaturer och på dagarna låg temperaturen varje dag över tjugo grader och många dagar över tjugofem. Som i ett trollslagar alla träd gröna. Syrenerna blommade rikligt, fruktträden formade sina lovande rosetter. plommonträden och päronträden blev så intensivt vita och äppelträden fick en skär nyans vid sin vackra grönska, lönnar och parklindar kompletterade sin färska grönska med sin specifika blomning. Plötsligt avlöstes våren av en alltför tidig sommar .Och vi, som längtat så efter solsken och varmt väder gick plötsligt och längtade efter ett skönt sommarregn. Ett stilla men ändå ganska rikligt regn som skulle prassla i iövträden, väta de spirande vårsäds plantorna ,ge kraft åt de nyss avslagna gräsen så att de kunde forma ny färsk grönska i fält och trädgårdar .

Vi ber om regn. Men solen skiner och vinden blåser över en allt torrares
verklighet . Tänk så efterfrågat och underbart det friska regnet skulle vara i nuläget! Det skulle fullkomna v[r tidiga sommarupplevelse detta v’lsignade
[[r!

våran blir en kot parentes

Sjukdomar och annat elände.

Det var längesen..
Det har inte på länge skrivits ner några tankar nder rubriken Korn i kanten. För ett antal år sedan var jag fast medarbetare under den rubriken. jag skulle jag skicka in två artiklar i veckan under den rubriken. jag hade stor frihet att välja ämne. Det kunde handla om allmänna funder8ngar kring, Gärna både i vår omedelbara närheterna med lite personliga funderingar samhället förändring från dåtid till nutid.
Jag hade arbetat med sådant i flera år , både med ”gamla” Hallands Nyheter och med andra tidningar. I Hallands Nyheter var Alrik Larsson och Arvid Johansson av mig kända både som kompisar och som kollegor. Thure Mattson var i flera år ledarskribent i Hallands Nyheter, en man med självsäkerhet och temperament. Han gav inte utrymme för nyanser i tal eller skrift. Han skrev ” det ”rätta” om allting och gud nåde den som framförde en avvikande uppfattning om något.
Mattsson var flitig och produktiv. När han med ålderns rätt drog sig tillbaka blev det en hel del diskussioner om vem som skulle efterträda honom.
Internt var det väl åsikte4n att antingen Arvid Johansson eller Alrik Larsson
som kunder upphöjas till ledarskribent. Båda hade jobbat åt Hallands Nyheter i flera år. Arvid var allmänt intresserad av samhällsfrågor .Var försiktig
innan han b3stämde sig för att driva någons speciell linje i mera övergripande samhällsfråga. Men sedan han bestämt sig var han envis till tusen, en egenskap som ofta lite tystlåtna och försiktiga människor har.
Alrik Larssonläste mycket och intensivt innan han gjorde sin bedömningar.
Han hade haft ett uppdrag som distriktssekreterare för Hallands distrikt av Centerpartiets ungdomsförbund, det stora och växande SLU, men hade visat större intresse för att vara skribent. När han valt sida, blev det möjlighet för Alrik att ta plats i HN:s redaktion , något han trivdes ganska väl med.
Som efterträdare som SLU:s distriktssekreterare pekade distriktsstyrelsen på
mig, Karl-Olof Andersson. Jag grunnade på det, diskuterade med familjen och sade så småningom ja.
Ledarskribent på HN blev Alrik Larsson. Arvid Johansson blev redaktionschef.
När Alrik hade förhinder blev Arvid hans ersättare som ledarskribent. Längre fram i tiden blev jag tillfrågad om möjligheten att tillfälligt gå in som ledarskribent vid behov.
Fortsättningsvis skrev jag lite oftare under rubriken ” Korn i kanten. det passade mig bäst då kunde jag gå in på lokala ämnen , sådant som hände i lokalsamhällena som kunde vara av allmänt intresse. Belysa hue centrala beslut påverkade det lokala skeendet, ge platsa för tysta tankar som aldrig annars kom fram i mittfåran. Föra en diskussion om hur vi ska slå vakt om demokratins möjligheter i nuet och framtiden. Jag tror att sådana möjligheter
ska en tidning med ambition att vara en livskraftig lokalytidning är viktig att vårda. Av många.

Traditioner och nymodigheter.

Den 5 april i år är det begravningsdag Tvååkers äldste man , Anders Svensson från gården ”Arves ” i Munkaskog. Han var född 1914, året när första världskriget bröt ut. Tänk så mycket han var med om i sitt långa liv!
Anders Svenson var lantbrukare. Men han hade också många andra intressen. Vzr aktiv medlem i flera olika föreningar, Ledde under flera år folkdansverksamhet , Sjöng visor både gamla visor med lokal tradition och nyare sådana , var intresserad av föreläsningar och av allt som rörde sig i tiden. Hade många aktiva syskon, flera av dem var utåtriktade och aktiva personer som var kulturellt intresserade och engagerade och hade anlag för musik och intresse för olika samhällsfrågor.
I min tidiga ungdom var Anders Svensson min arbetsgivare. Han hade fått en ganska komplicerad sjukdom med bland annat på verkan på sina ögon. Ville ha mig på sin gård ungefär halvtid . Det passade mig bra. Hans yngste bror, Ingvar, var aktiv medhjälpare på gården. Han var bara ett år äldre än jag, var engagerad i jordbrukets alla verksamheter inte minst den fackliga verksamheten, spelade piano och var kreativ och mångsidig. En syster som hette Gerd hade jag som medlem i 4H – rörelsen lärt känna i hennes egenskap av lokal ledare av verksamheten . Det var mycket hennes förtjänst att jag engagerade mig i den mångsidiga rörelsen ,med allehanda tävlingar, växtkännedom, odlingar och allmänbildningsverksamhet. Hon hade stor förmåga att skapa intresse och kunskap i verksamheterna hon ledde.

Det blev ett lyft för mig att i tidig ungdom ha så spännande och kreativa människor så nära mig. Arbetet på gårdarna i Munkaskog och hemma i Apelhult
stimulerades och blev intressant. Tänk så mycket vi kunde diskutera när vi rensade bort ogräs i potatislanden eller på betfälten, i höbärgningstid
eller när det var kaffedags.
Anders var ibland lite handikappad av sin sjukdom. Men han lyssnade gärna på oss, log lite överseende när vi kom igång och testade varandras åsikter kom med inpass och ifrågasättanden av våra påståenden. Det kunde gälla vad vi trodde om framtiden om den politiska utvecklingen och målsättningarna , religiösa frågor, den tekniska utvecklingen, miljöfrågor .Hemma på gården i Apelhult förde jag ofta sådana diskussioner med min far och det var intressant att komplicera det med vad som diskuterades hos Arves .
Ingvar och jag hade ibland lite olikartade syn på vissa problem. Osams var vi nästan aldrig men lite skillnad i bedömningarna av olika samhällsfrågor kunde det bli. Några gånger minns jag att Anders kom med sin reflektion och att han och jag kom närmast varandra. Då kunde deras mor med tyngd säga ifrån vad hon tyckte. Förmanade Anders och mig att låta bli att ta ställning mot Ingvar. Så här kunde hon säga :” Säg ingenting emot min lelle . Han e den ligaste å dom allihåb” .
Vi skulle alltså inte säga mot Ingvar, Han var hennes yngsta barn och enligt henne var han den bäste hela flocken.
Anders smålog åt kommentaren och sade till mig .Där hör du Karl-Olof vad vi har att rätta oss efter ! En mor vet ju alltid bäst!”
Anders hittade sin käraste ända uppe i Karlstadsområdet i Värmland. De blev ett mycket harmoniskt och lyckligt par, fick barn och barnbarn . Tänk så många goda och intressanta minnen han hade med si g när han lämnade den jordiska verkligheten efter nästan 104 år! Jag bugar mig djupt för en mångsidig och vänlig människa!

Underhållning i olika former.

I gången tid hade jag kombinationen dels vara heltidsengagerad politiker på landstingsnivå dels vara skrivaren bakom en lokalrevy Tvååker. Det var en spännande och intressant period av mitt liv.
En folkvald politiker ska företräda sina väljare. Försöka genomföra sådant som väljarna vill. Redan det är ett uppdrag som kräver mycket av den som är vald. Ska en person företräda ett stort antal väljare måste vederbörande försöka analysera vilka önskemål som är allra viktigast att försöka påverka och genomföra. Det gäller att ha öppna öron och ögon. Det gäller at i varje epok ha en ständig dialog med de människor som valt satt man ska företräda dem. Försöka hitta former för ständig analys av den verklighet vi människor lever i. Att försöka tackla de problem som väljarna helst vill ha åtgärdade.
Att samtidigt se vilka ekonomiska och personella resurser som krävs för ett bra genomförande och vara lyhörd för hur det förtroende man fått ska bibehållas , ha en ständig dialog med väljare och utövare av de verksamheter som krävs och på ett begripligt sätt både informera och ta emot ny information allt eftersom samhället förändras.

På min tid som landstingsråd i Halland var det många viktiga ting som hände. Landstingen fick ett stort ansvar för all lokal och regional hälso- och sjukvård. Det diskuterades mycket om var gränserna skulle gå mellan de statliga ambitionerna , de regionala och de lokala ansvarsgränserna .Att kommunerna och landstingen skulle samverka effektivt och stabilt var frågor som ständigt var aktuella. I den här spännande tiden fick vi pröva oss fram rör att hitta de bästa formerna för hur det skulle ske. Vi ville alla ha ett så bra samhälle som möjligt och samtidigt fundera över kostnadseffektivitet i en tid när nya krav ständigt kunde resas på förbättrad hälsovård -och sjukvård som skulle vara tillgänglig för alla från de minsta barnen till de allt fler åldrande äldre. Samtidigt ifrågasattes satsningarna på dessa områden av ett växande antal ekonomer som mera sällan lyfte ram vad vi fick rör utbyte av satsningarna utan i stället förfasade sig över kostnaderna som en progressiv hälsovård och sjukvård kortsiktigt innebar.

Diskussioner av den arten känns igen i nuet. De kommer alltid att finnas. Just nu ekar ropen om att avskaffa landstingen som en rationell åtgärd. Ibland låter det som om staten borde ta över all sjukvårdsverksamhet för att få den billigare och effektivare. Vi som upplevt hur det var när staten hade hand om psykiatrin och hanterade den fyrkantigt och utan möjlighet till dialog med allmänhetsföreträdare och lokala resurser studsar inför de ensidiga ropen på förstatligande.

Nå, mycket skulle kunna skrivas om min dubbla funktion som revyskrivare och politiker, Det gällde att inte spela revy när hälso och sjukvård diskuterades eller att uppträda som politikertänkare i revysammanhangen..
Det gällde att behålla och utveckla kritikerögat och hjärtat i granskningen av de politiska besluten när revyn kulle skapas. Det gällde också att ara självkritisk och inte förfalla till hurrarop för det parti jag företrädde när sketcher, monologer eller sånger skapades. Som mångårig journalist vill jag påstå att det inte var något större problem.

Revyverksamheten gav mig mycket av glädje och avkoppling, Till min stora glädje har ett gäng ungdomar tagit upp revyandet i liten skala i Tvååker.
Så härliga musikanter som finns i det fördolda! Kan inte låta bli att lyfta fram Edvin i sammanhanget. Vilken sångare och musiker han är! Det gäller at ta till vara och utveckla en sådan talang . Det gäller att ta till vara och vidareutveckla sådana begåvningar på det lokala planet!

Karl-Olof Andersson.