Noterat i flykten.

Detta förunderliga år har väderleken plötsligt anpassat sig till höst. Med friska vindar, kyliga nätter, mognande frukter och växlande molnighet i en färgskala från glänsande gult till mörknande grått.

Vi hade en sommar som var intill outhärdlighet torr och varm. I vart fall upplevde jag den så. Min hud är känslig för allt för mycket sol. Fick för ett par månader sedan diagnosen hudcancer av en hudläkare. Inte en cancer av det aggressivare slaget men ändå krävande borttagning av några delar hud från ryggen, dels med kirurgi och dels genom frysning. Allt åtgärdades rejält och med finess av personal knutna till Varbergs sjukhus. Det är bra när det finns
kompetent personal på nära håll och man slipper att endera fara iväg långa vägar, bli inlagd i flera dagar eller vänta lång tid på att få problemen åtgärdade.
Det är ju så mycket som kan hända oss människor. Min kompis och sambo May
och jag tillhör ju gruppen äldreäldre. Vi brukar säga att det går an att tillhöra en äldregrupp och man får ha hygglig hälsa. Det kommer ofta både det ena och det andra när åren går. Då är det viktigt både att ha ättlingar som kan hjälpa till när det behövs och att det finns en väl fungerande omsorg och vård inom rimliga avstånd. Frågan är om de nyligen valda företrädarna för oss förstår vikten av dessa önskemål från oss äldre och är beredda att lägga tyngd och konsekvens i sitt politiska arbete för att på ett bra sätt i sitt handlande konstruktivt och med kraft se till att dessa viktiga önskemål ska uppfyllas.

Det är naturligtvis viktigt att ett rejält förebyggande arbete i hälsofrågor ständigt äger rum. Att bevara friskhet och god hälsa i alla åldrar är av stor vikt. I det arbetet är det viktigt att såväl unga som medelålders och äldre stimuleras till aktiviteter och inte låses till ett stillasittande i skola, i arbetsliv eller äldreboende. Med god vilja och kreativitet går det att forma aktiviteter för ala åldrar.

Minnen av människor.
——————–
För den som haft förmånen att leva ett långt liv i olika miljöer finns det många minnen att ta till vara. Många människor har gjort djupa intryck på mig och medverkat till ett rikt liv för mig. En del av alla dessa människor har jag kunnat nå medan de varit i livet och kunnat uttrycka något av min uppskattning till dem. Andra har gått över gränsen till dödens rike och jag har ångrat att jag inte i tid uttryckt min beundran för dem och min kärlek till dem medan de ännu var i livet. Det är så lätt att man glömmer sådant eller skjuter på det till senare. Och detta senare har en obehaglig förmåga att komma bort bland allt som måste göras i vårt dagliga livspussel och till slut drunkna i det stora havet av det som borde gjorts men inte blev av.
Förlåt alla goda medmänniskor För alla de goda och varma ord jag borde sagt er men som inte alltid blev sagda i tid!
Tänkte i sådana banor när jag såg en dödsannons över Helny Cronqvist. Henne träffade jag i jobbet på centerpartiets och SLU:s länsexpedition i Falkenberg.
Helny var sekreterare där, jag var ombudsman för SLU:s Ungdomsförbund. Helny tyckte inte om mitt sätt att skriva cirkulär till alla våra avdelningar. Det var lite för hurtfriskt tyckte hon. ”Så brukar vi inte skriva”, sa hon. Men jag framhärdade. Det är min stil…
Hon blev nästan lite ledsen för det svaret. Men vi blev vänner ändå. Jag beundrade henne för hennes flit och lojalitet mot det parti hon jobbade åt.
Och hennes tålamod mot den sjukdom som på äldre dar hämmade hennes rörlighet.
En person som jag högaktade och som för inte så längesedan lämnade det jordiska var Yngvar Olsson. Han tog över verkställande direktörfunktionen för Hallands Lantmän som senare åren var i kompanjonskap med Blekinge Lantmän. Yngvar hade gått den långa vägen inom föreningen och var alltid lugn och saklig i sitt agerande.
Jag minns den fruktansvärda vinterdag när familjens son förlorades i en trafikolycka på väg från Mellansverige hem till Falkenberg. Vad allt vissa av oss människor får utstå i livet,
Måtte godheten alltid komma oss till tröst mitt i all djävulskap som vi möter i våra liv. Måtte vi i våra egna liv vara medmänniskor och gå till kamp mot alla gastande motmänniskor!

Från en som haft förmånen att leva ett långt liv
______________________.
——————-

Om Karl-Olof Andersson "Apel"

Karl-Olof Andersson, Apelhultaren, har varit tidningsman, landstingsråd, sakkunning i socialdepartementet, revyförfattare och bonde. Försöker mig på betraktelser runt företeelser i vardagen, såväl privat som i det offentliga rummet.
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar