Traditioner och nymodigheter.

Den 5 april i år är det begravningsdag Tvååkers äldste man , Anders Svensson från gården ”Arves ” i Munkaskog. Han var född 1914, året när första världskriget bröt ut. Tänk så mycket han var med om i sitt långa liv!
Anders Svenson var lantbrukare. Men han hade också många andra intressen. Vzr aktiv medlem i flera olika föreningar, Ledde under flera år folkdansverksamhet , Sjöng visor både gamla visor med lokal tradition och nyare sådana , var intresserad av föreläsningar och av allt som rörde sig i tiden. Hade många aktiva syskon, flera av dem var utåtriktade och aktiva personer som var kulturellt intresserade och engagerade och hade anlag för musik och intresse för olika samhällsfrågor.
I min tidiga ungdom var Anders Svensson min arbetsgivare. Han hade fått en ganska komplicerad sjukdom med bland annat på verkan på sina ögon. Ville ha mig på sin gård ungefär halvtid . Det passade mig bra. Hans yngste bror, Ingvar, var aktiv medhjälpare på gården. Han var bara ett år äldre än jag, var engagerad i jordbrukets alla verksamheter inte minst den fackliga verksamheten, spelade piano och var kreativ och mångsidig. En syster som hette Gerd hade jag som medlem i 4H – rörelsen lärt känna i hennes egenskap av lokal ledare av verksamheten . Det var mycket hennes förtjänst att jag engagerade mig i den mångsidiga rörelsen ,med allehanda tävlingar, växtkännedom, odlingar och allmänbildningsverksamhet. Hon hade stor förmåga att skapa intresse och kunskap i verksamheterna hon ledde.

Det blev ett lyft för mig att i tidig ungdom ha så spännande och kreativa människor så nära mig. Arbetet på gårdarna i Munkaskog och hemma i Apelhult
stimulerades och blev intressant. Tänk så mycket vi kunde diskutera när vi rensade bort ogräs i potatislanden eller på betfälten, i höbärgningstid
eller när det var kaffedags.
Anders var ibland lite handikappad av sin sjukdom. Men han lyssnade gärna på oss, log lite överseende när vi kom igång och testade varandras åsikter kom med inpass och ifrågasättanden av våra påståenden. Det kunde gälla vad vi trodde om framtiden om den politiska utvecklingen och målsättningarna , religiösa frågor, den tekniska utvecklingen, miljöfrågor .Hemma på gården i Apelhult förde jag ofta sådana diskussioner med min far och det var intressant att komplicera det med vad som diskuterades hos Arves .
Ingvar och jag hade ibland lite olikartade syn på vissa problem. Osams var vi nästan aldrig men lite skillnad i bedömningarna av olika samhällsfrågor kunde det bli. Några gånger minns jag att Anders kom med sin reflektion och att han och jag kom närmast varandra. Då kunde deras mor med tyngd säga ifrån vad hon tyckte. Förmanade Anders och mig att låta bli att ta ställning mot Ingvar. Så här kunde hon säga :” Säg ingenting emot min lelle . Han e den ligaste å dom allihåb” .
Vi skulle alltså inte säga mot Ingvar, Han var hennes yngsta barn och enligt henne var han den bäste hela flocken.
Anders smålog åt kommentaren och sade till mig .Där hör du Karl-Olof vad vi har att rätta oss efter ! En mor vet ju alltid bäst!”
Anders hittade sin käraste ända uppe i Karlstadsområdet i Värmland. De blev ett mycket harmoniskt och lyckligt par, fick barn och barnbarn . Tänk så många goda och intressanta minnen han hade med si g när han lämnade den jordiska verkligheten efter nästan 104 år! Jag bugar mig djupt för en mångsidig och vänlig människa!